Frank har högst troligt kraniosynostos. Vi har fotat hans huvud på kss och dem skickade det till Göteborg, nu i veckan så fick vi en tid till Göteborg den 3e december för bedömning. Och det lutar ju starkt åt operation på huvudet. Jag är typ utanför mig egna kropp i stress och panik över vad som komma skall.

Sen känner jag verkligen att folk är så jävla dumma i huvudet 😁 "ta det lugnt, det kommer gå bra dom är så duktiga dom vet vad dom gör". För det första kära rediga lugna lilla brittmarie, så tror jag inte att 1 du förmodligen älskar dina egna ungar om du har några, för facts, jag får ont i hela min jävla själ när mina barn ramlar och slår sig illa, 2 dom ska inte operera en jävla arm eller en bruten tå, utan skallen. S k a l l b e n e t! Dom öppnar upp, beroende på vilken utav alla fel det är, från öra till öra med ett sicksack snitt på drygt 3-5cm brett över hela huvudet, eller från pannan till bakhuvudet. Dom sätter högst troligt in en eller flera, fjädrar i huvudet, som du sen måste operera ut efter ett år. Men kom ihåg det, den dagen din lilla puttinutt klämt ett finger, va inte orolig. De växer väl förfan ut ett nytt 🤷🏻 eller när din mormor får corona, äsch de är väl förfan en förkylning. Det är mitt barn, era sjuka jävlar. Klart som FAN att det inte är lugnt. Oavsett hur bra läkare det är, hur stor erfarenheten är. Vet ni som säger sådär, riskerna på just dessa olika operationer på huvudet? Vad det kan medfölja? Vet ni hur frank reagerar på narkosen? Eller hur han kommer må efter? Ni vet nu redan att han kommer vakna igen? Och att allt kommer gå såååå himla bra, för det är ju bara lilla huvudet dom är inne och gräver i, där sitter ju inte hjärnan samt massa andra viktiga saker? Äe, jag tappar verkligen hoppet om vissa idioter 😁

Ja, jag är livrädd. Men vi ska få träffa läkare, sköterskor, pga corona kommer inte båda föräldrar få vara med vid eventuell op utan man får turas om i denna fantastiska coronatid, först är det intensiven efter op, sen är det drygt en vecka på sahlgrenska som gäller, den andra föräldern får bo på johannesvillan eller Ronald mc Donald huset. Så man kan turas om. Barnen blir ofta otröstliga efteråt, det kan och är inte alls sällan det bildas vätska i hela huvudet samt ansiktet så ögon och allting svullnar ihop så man är tvungen att hålla liten upprätt hela tiden (dom får inte ligga ned) pga avlasta smärta samt att vätskan ska gå ned. Ja, detta är bara en liten del. Om allt ens gått såhär, pass bra. 

Stackars frank, jag finner inga ord för allt krångel han behövt gå igenom från start. Sen kan jag inte låta bli att bli arg och frustrerad att läkare efter läkare bara har duckat vad jag har sagt, att BVC inte har lyssnat före nu då hon ringer flera gånger i veckan och "ohjar" sig. Det hänger tydligen ihop med hans tår, som är ihopväxt två utav dom (på båda fötterna). Det va där från start, alla kolla men ingen sa något. Varför i helvete inte då? Han har haft de så kämpigt, ända sen han kom men de verkar aldrig bli bättre, åtminstone inte helt bra. Nya saker kommer upp och när ska det ta slut? 

Kan heller inte sluta oroa mig för att lillebror eller lillasyster som justnu växer på i min mage, kanske kommer ha samma problem. Det finns tydligen en risk. Ska såklart ta upp detta med dom på mödra, men de känns tyvärr som att hon kommer vifta bort det och jag kommer inte bli erbjuden kub eller nipt eller vad fan de nu heter, då får jag väl betala det själv. 🤷🏻 Vi har ändå en fantastiskt förstående vård här i Sverige, de måste jag ju ändå säga. Verkligen.