Sen ja, det händer ju en heldel i mitt liv och som i vanlig ordning allt på en gång eller inget alls. Dock, så är det bägge delar justnu. 

Jag är ju gravid, som nog ingen undgått. Sen är ju våran tik parad och dräktig, hon ska valpa om 10 dagar. Och jag går in i v27 imorgon, tänkte jag säga när jag ser att klockan återigen är halv 2 på natten. Precis som alla andra nätter dom senaste veckorna.. Så, v27 nu. What ever. Tiden går fort, på alla plan. Samtidigt som den går såså sakta. 

Har ju suttit på "frivillig" hem karantän nu, för Miltons skull i dryga 5v om inte ens mer. Milton har dvs inte fått gå till dagis, av den enkla anledning att han är i en riskgrupp. Jag tycker såklart synd om honom, samtidigt som det bara hade vart mer oansvarig av mig att skicka honom till förskolan när jag har möjlighet att ha honom hemma. Att va ute och leka kan man ju ändå.

Men, jag har nog verkligen aldrig en endaste gång så mycket som bara dom senaste månaderna känt mig så fruktansvärt besviken på helt nya nivåer på dom allra flesta utav mina såkallade vänner. Att jag aktivt har valt att inte höra av mig är så enkelt, och jag har ju inte haft fel heller. Det är alltid en själv som ska pusha, är de inte de så händer ingenting. Och det är verkligen fakta. Inte ens ett endaste hej vad gör du. Ingenting. Nada. Ingenting om hur en mår, men de förväntar jag mig inte heller dock. Det är ju bara va en själv ska finnas som bollplank när det väl är åt andra sidan. Pusha.

Och jag har pratat väldigt mycket nu det senaste med Tobias om just det, för det är fantame absurt. Jag har i detta jobbat med mig själv och avslut på ett helt annat sätt och ett djupare sätt, jag har alltid haft problem med avslut, inte själva avslutet eller be någon dra utan att känslomässigt eller annat få bort personens avtryck i min själ, o då kan vi ändå snacka rediga rötägg som vart endel av mitt liv en gång i tiden, men nivet. "hon va snäll med detta" "man få bara förbise dedär" etc... Men det börjar gå bättre nu, av någon anledning betydligt mycket lättare ju längre tiden går? Det är inte så övervidrigt att jag vill krypa ur mitt skinn minuten såfort jag blir ensam som förut, det kan gå några timmar. Jag börjar sakta men säkert anpassa mig.

Men jag börjar ju också inse att hur fucking tragiskt än endel grejer känns så är väl förmodligen många utav mina såkallade vänner redan ett förbrukat och avslutat kapitel sen länge, det är bara mitt inre som lever på något sätt i förnekelse även om hjärtat och huvudet säger annat. Många är jag idag inte alls på ens i närheten av samma plats som, massor har blivit förändrade till det negativa pga en omställning i deras liv och andra bara, är såhär. Och jag orkar inte va någon dragpol längre, för helt ärligt så orkar jag nätt o jämt med vardagen som den är justnu. Det är mycket nu och väldigt mycket jag inte ens har räknat med. Givetvis, känns de då justnu lite extra. Man har ingen o snacka med, for real non. Jag pratar med Tobias och han är jag fruktansvärt glad för att jag har!!! Min klippa genom allt ❤️

Sen absolut, är det endel som vill ses osv. Men det går inte justnu om ni är förkylda o sjuka, vilket för mig är helt självklart. Innan detta med corona skiten kom så va ju Milton sjuk i förkyldning och sen övergick de ju i restriktioner ang corona o därav ännulängre hemmavistelse, pga skydda honom. Det är inte hundra ur systemet för en annan sen å andra sidan, så har ju denna grav satt sin prägel på andningssystemet så att säga. Nässpray är fortfarande min bästavän. Så man vet aldrig, jag vill inte riskera något åt nått håll. Men sen handlar heller inte allt om att ses, ett tex grattis? Eller ett vad gör du, eller ett hur mår du? Hur går de med allt? Etc. Men nej, total tystnad. Har nog inte en enda som grattat till kullen på vb, o de har vart ett helvetes jobb kring, som jag längtar ihjäl mig till verkligen! Stor milstolpe för mig och vi längtar väldigt mycket allihopa här hemma. Nä, men små saker kan va väldigt värdefulla ibland. Speciellt om ens mindset inte är 100 just för tillfället. Sen å andra sidan, kanske det inte är någonting man kan förvänta sig av, sina vänner heller. 🙃 Nowdays

En hel roman. Absolut, för min egen saks skull. Absolut, hundred fuckes given? Nope.

Whatever, 

Ska försöka mig på detta med att sova nusnart tänkte jag. Så får en la se hur många timmar det blir denna natt 🤞🏻