Som gör mitt liv så mycket bättre, han som är den pappan min son behöver, han som finns där oavsett hur mycket allt blåser storm, han som "aldrig trodde han skulle få mig", han jag tyckte va alldeles för fin för mig, han som jag aldrig kan sluta
kolla på, röra vid, skratta med, han är jävligt fantastisk. Inga ord kan beskriva hur mycket jag älskar denna människa! Hur bra vi kompletterar varann, nu detta året har vi tre år ihop, en fjuttig början på något långt det är jag säker på. Har aldrig
innan vart såhär lugn med någon kille, säker i förhållandet, ingen svartsjuka, ingenting. Jag bara vet var jag har honom och han likaså. Det är så fruktansvärt skönt. Jag älskar domdär dagarna som bryter av vardagen med allt vad det innebär, när man bara
känner hur det fortfarande pirrar i kroppen när jag ser honom, hur ett stort leende dyker upp på ens läppar bara man tänker på honom, när man får en släng av det nykära och verkligen stannar upp och inser hur jävla lyckligt lottad man är egentligen. Honom
vill jag dela resten av mitt liv med, det är jag helt säker på.
