Nyfikenhet och hopp
Jag är väldigt kluven med att jag vart såhär öppen med denna resa både här och på andra sociala medier, det medför givetvis en sån nyfikenhet hos andra och massvis med frågor, och justnu är dom jätte välkomna när man själv är inne i sin bubbla.. Men, om/när mensen kommer så kommer även den största käftsmällen genom denna karusell hittills tror jag, eller det vet jag.. För jag har aldrig vågat tro såhär mycket innan.. Och då vill jag inte ha en enda fråga, ett enda "beklagar" eller ett enda "ge inte upp" osv.. Det handlar om att vi försökt i år, inte i några fjuttiga månader. Det är känsligt, så även väldigt jobbigt.. Många förstår inte, eller ingen gör det typ. Som inte vart i situationen själv, därför är jag fruktansvärt glad som har en person i min närhet att bolla alla känslor med som själv är i typ samma sits, inte vem som helst heller utan den bästa av dom bästa!
Dagen idag har förövrigt vart bra, jag och vb har vart hos melinda och myran och gått lite prommis och tjöta skit.. Sen åkte ja och hämta minime och sen hem o laga käk, när baby kom hem drog vi till örlen med kidzen o spela lite volleyboll och vb badade, det va mysigt 😍 sen har det bara vart lugnt resten av kvällen o ska strax sova nu..
Imorgon är det valborgsfirande med brasa och allt, skulle egentligen ridit på dagen men blir inte så för ska hjälpa lillebror till sjukhuset vid 1..
Hoppas ni haft en fin dag 💜

