Mitt liv förbjuder mig ständigt från att andas, jag får inte må bra bara. Jag är så förbannat jävla satans jävla fitt trött på detta, på mitt liv, på mig. På mina sjukdomar och att allting runtomkring mig ständigt trycker ner mig på botten. 

Stisse är sjuk, kanske han måste somna in i veckan och jag går fan sönder. Det är för mycket tankar, för mycket motgång på en och samma gång som vanligt och jag orkar fan inte det nu jag gör bara inte det. För jag mår redan skit, försöker hitta olika sätt för att ta mig själv upp men det finns hundra olika saker som tar mig ner ifrån olika milstolpar hela jävla tiden. Varför, varför och varför, hela jävla tiden denna skit.

Allt är verkligen så jävla orättvist, jag önskar bara lugn och ro, fred med mig själv och mitt inre men det händer aldrig. Lugn runtom mig. Hade jag inte haft Tobias nu, då vet jag inte. Jag vet ingenting ändå, uppenbarligen. 

Fuck it, fuck this och fuck detta skallade jävla livet. För jag orkar inte, jag känner inte igen mig själv längre för fem öre.

Nu ska jag hämta minime, hem och laga mat och duscha som jag fan helt ärligt inte ens vet sist jag gjorde känner jag. Yes, svin fräsch jag vet. 👌🏻