Tick tack
Tiden springer iväg och jag är rädd för månader, missar så mycket och jag vet inte. Jag känner inte att det är jag som ska gå ett steg fram, för jag tror ändå någonstans att du själv förstår vad jag ville få fram där och då, accepterat varandra som personer är var vår kvalité låg, det blev en chock och en stamp på en del utav mig och mina värderingar. Olika saker gör mig orolig samtidigt som att mina beslut ingår i mitt liv, som du hade vart en del av. Känns inte som att du skulle kolla på mig på samma sätt. Men jag vet inte. Mycket jag inte vet. I min dröm, vill jag ha dig. Du måste vara där. I min dröm så är du redan där. Det är alldeles för självklart. Jag skulle aldrig kunna ha någon annan där.
Jag önskar att man kunde se livet i en film, på duk 📽 sätta filmen som snurrar i mitt huvud på en duk och låta bandet rulla. Där hör man skratt, alla bus, sena nätter, Göteborg, Skövde och hålan i sig själv. Karlsborg, mölltorp etcetera. Kalla vinternätter, snöänglar, moppe och snodda skinnjackor, hårfärger i 1000 olika nyanser. Randiga. Solarie med massa konstiga cremer så man slänger sig i snön efteråt. Eller alla balkong häng. Elda upp gräsmattan och spela halihallå, varför inte dricka lite sav. Eller, ligga på gräsmattan vid båten i Karlsborg o se massa flygande saker som flyger mot en, bomber eller? Massa skratt. Även gråt såklart. Men mest skratt, när jag väckte dig och höll om dig för jag va så jävla rädd för anden jag va helt hundra på var i garderoben, eller nåt sånt. Eller varför inte dom första fyllorna, skogsbär, rekorderlig. För mycket, en bok och flera månader senare kanske, eller flera timmar lång film, på den där duken.⌛️
This is my life
This is my time
Just show me de light
And i go there ' 🎼
